MetS Metalabola syndromet
Metabola syndromet (MetS)
MetS = sammanhängande faktorer som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, diabetes typ 2 och död.
- Några av faktorerna: bukfetma, insulinresistens, blodfettrubbningar. Ärftlighet, högt blodtryck och kronisk stress.
- Åtgärd för minskad risk: välj bra kost och daglig rörelse
Under de senaste 25 åren har olika riskfaktorer för diabetes och hjärt-kärlsjukdom hittats: bukfetma, nedsatt glukostolerans (som ger höjda blodsockervärden/förstadie till diabetes), höga blodfetter och högt blodtryck. Ibland kallas de ”den dödliga kvartetten”. På senare år har forskningen inriktat sig på MetS som ett tillstånd av kronisk låggradig inflammation som en konsekvens av samspel mellan ett antal ärftliga och miljömässiga faktorer.
Enligt skriften Doktorn ökar MetX risken för följande sjukdomar:
- fem gånger högre risk att få diabetes typ 2
- dubbelt så hög risk för hjärt-kärlsjukdom inom 5-10 år
- 2 till 4 gånger ökad risk för stroke
- 3-4 gånger ökad risk för hjärtinfarkt
- Dubbelt så hög risk att dö utan hänsyn till tidigare sjukdomshistoria
- Högsta risken för åderförfettningsrelaterad sjukdom eller död
Forskningen har inriktats mot att försöka förstå de inflammatoriska dragen och samspelet i biologin, och kan sammanfattas:
- Fetma är grundstenen. Ökad konsumtion av billig kalorität kost och minskad fysisk aktivitet påverkar fettcellerna och i sin tur insulinkänsligheten. Dålig insulinkänslighet ökar risken för övervikt.
- FFA, fria fettsyror bidrar starkt till leverförfettning och insulinresistens.
- FNFalfa, Tumor necreosis factor, minskar insulinkänsligheten i fettceller, kopplas till ökad kroppsvikt och påverkar blodfetterna i negativ riktning.
- CRP, C-reakativt protein, i höjd nivå är förenat med ökat midjeomfång, insulinresistens, höjgt BMI och höjt blodsocker.
- Interleukin-6, substans från fettväv som bla kontrollerar aptit, kopplad till ökat BMI, fasteinsulin och diabetes typ 2.
- PAI-i, plasminogen aktivator inhibitor, en substans som ökar vid bla bukfetma och ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar
- Adiponectin, som reglerar ämnesomsättningen och är skyddande mot MetS
- Leptin reglerar känslan av att vara mätt.Vid fetma stiger nivåerna av leptin i blodet, och vid viktförlust sjunker nivån. Hypothalamus och hjärnstammen styr leptinet och signalerna för mättnadsskänsla. De flesta överviktiga har resistens mot leptin som alltså är en viktig del av övervikt och fetma.
- Insulinrestistens, ger en försämrad ämnesomsättning av glukos, som då blir för högt i blodet.
- Ärftlighet, då de gener som tidigare var anpassade för att lagra energi under perioder med dålig tillgång till föda nu istället medverkar till MetS.
- Sress, ger överutsöndring av kortisol. Kortisol har visas sig ge bukfett hos individer med ärtliga anlag. Utöver bukfetma ger stress en ökad produktion av insulin, risk för blodfettrubbningar, högt blodtryck och typ 2 diabetes, dvs allt som behövs för att utveckla MetS.
Behandling
Målet med behandlingen är att minska riskerna för sjukdomen, genom att rikta sig mot de enskilda komponenterna.
Varje person bör finna en hållbar plan för sin livsstilsförändring, innan man börjar behandla med läkemedel eller överviktskirurgi.
De tre förebyggande och första åtgärderna är:
- Viktminskning. Det finns fyra metoder för viktminskning; kalorirestriktion (max 500 kcl/dygn), ökad fysisk aktivitet, beteendeförändring och för vissa patienter läkemedel/kirurgi. De som kombinerar kalorirestriktion med ökad fysisk aktivitet (30 min rask promenad minst 5 gånger i veckan) kan förvänta sig 5 – 10 % viktminskning inom 4 till 6 månader. Det innebär även att blodtrycket sänks, blodfetterna förbättra etc.
- Kost. Den effektiva och hälsosamma metoden är att minska energiintaget med 500 till 1 000 kcal/dag, och minska saltintaget. Mycket forskning har ägt rum, och det viktiga är att minska energiintaget – metodiken spelar mindre roll.
- Fysisk aktivitet. Personer som har mindre än 150 minuters fysisk aktivitet per vecka definieras som stillasittande. Därmed har de dubbelt ökad risk för att utveckla metabola syndromet. Regelbunden, medelhög fysisk aktivitet i 30 minuter i form av tex rask gång, trädgårdsarbete, cykling eller simning. Effekten för minskad insulinresistens sitter i ungefär 24-48 timmar.
- Beteendeförändring. Vår moderna livsstil med stillasittande arbeten, stress och snabbmat ökar väsentligt risken att insjukna varför livsstilsförändring är den grundläggande behandlingen och den viktigaste förebyggande åtgärden.
Källa: Doktorn, nr 3 2014